Surunauhan toimisto on avoinna ark. klo 9-15. Jos haluat jutella Surunauhan työntekijän kanssa,
voit soittaa 📞 044 751 9916 /Teppo 📞 044 977 9428 /Liisa. Surunauhan chat joka tiistai. Ympärivuorokautinen MIELI ry:n kriisipuhelin palvelee numerossa 09 2525 0111.

Statistik och information

Suicid i Finland

Varje år dör ca. 800 finländare av suicid. Statistiken visar att det per år görs över 800 000 suicid i världen. I över en tredjedel av dödsfallen hos 15-24 åriga ungdomar är dödsorsaken suicid, vilket kan bero på att dödsfall hos ungdomar med andra dödsorsaker är sällsynta. I Finland görs det årligen ca. 10000-30000 suicidförsök. Det är svårt att uppskatta exakta mängder, eftersom alla försök inte rapporteras till hälsovården eller andra myndigheter. (Källor: Statistikcentralen, Mieli Suomen Mielenterveys ry och WHO 2015.)

 

År 2020 gjorde 717 finländare suicid

År 2020 dog 717 människor i Finland av suicid, vilket är 29 mindre än förgående år (746 år 2019). Ca. 74% av dessa var män. Statistikcentralen bekräftar och publicerar information om föregående års dödsorsaker alltid under slutet av det nuvarande året. Nu finns information om år 2020. Statistiken från år 2021 bekräftas och publiceras i slutet av år 2022. (Källa: Statistikcentralen, Döda efter Underliggande dödsorsak (ICD-10, 3-teckensnivå))

Att förebygga suicid

En rapport: Preventing suicide-  A global imperative (Itsemurhien ehkäisy- Globaali velvollisuus)

WHO har publicerat en global rapport om suicidförebyggande. Mieli Psykisk Hälsa Finland rf har gjort ett medborgarinitiativ för att skapa ett program för suicidpreventivt arbete i Finland, baserat på rapporten. Mieli rf och Sorgbandet rf levererade rapporten till Finlands regering den 10.9.2015, på den Internationella suicidspreventiva dagen. WHO:s ursprungliga publikation: Preventing Suicide – A Global Imperative, 2014.

 

Utdrag och referat från Preventing suicide – A global imperative – rapporten, ur en närståendes synvinkel

(Ref: Sorgbandet rf, 2015, baserat på WHO:s rapport.)

Syftet med rapporten är att öka allmänhetens medvetenhet om suicid och suicidförsök och deras påverkan på folkhälsan, samt uppmuntra till att skapa förebyggande strategier. Suicid är ett globalt fenomen och dess börda är enormt. Över 800 000 människor dör årligen på grund av suicid. Bland 15-29 åriga ungdomar är suicid den vanligaste dödsorsaken efter trafikolyckor. Det estimeras, att det mot varje suicid som görs av en vuxen, sker över 20 suicidförsök. Antagligen görs det mera suicid, än det rapporteras, på grund av felaktigt bokförande gällande dödsorsaker. Dödsorsaken kan rapporteras felaktigt, som till exempel ett olycksfall. I vissa länder bokförs suicid dessutom inte alls, på grund av att landet inte har ett pålitligt folkbokföringssystem. Det finns ingen specifik orsak till suicid. Självdestruktivt beteende är ett komplicerat fenomen där flera aspekter påverkar varandra; personliga, sociala, psykologiska, kulturella, biologiska och omgivningsrelaterade aspekter.

 

Hur de närstående påverkas av suicid

Då en familjemedlem, någon närstående, eller medlem av en gemenskap gör suicid kan det ha en väldigt destruktiv påverkan på en människas liv, då det ofta är en överväldigande upplevelse. Sättet att dö orsakar inte bara sorg, utan kan också orsaka stress, ångest, smärta, känslor av skuld samt ilska mot den avlidnas familjemedlemmar och andra närstående. Familjedynamiken kan rubbas, vilket kan orsaka bortfall där var man ofta söker och får stöd. Rädslan att bli stigmatiserad kan dessutom hindra den behöriga från att söka stöd. En familjemedlems, eller någon annan närståendes suicid kan också skänka på suicidtröskeln hos den sörjande. På grund av alla dessa orsaker har den sörjande en högre risk att avlida genom suicid eller få någon psykisk störning. Suicid är ett känsligt ämne. Tabu, rädslan av att bli stigmatiserad, skammen samt en känsla av skuld kan få människor att dölja sitt självdestruktiva beteende. Att behandla dessa faktorer på ett förutseende sätt kan hjälpa förebygga suicid.

 

Attityder och hjälp

Genom en global granskning kan man se hur olika kulturella, religiösa, legala och historiska faktorer har påverkat hur olika samfund förstår och förhåller sig till suicid. I rapporten konstateras det hur sätten att förhålla sig till suicidförebyggande arbete har utvecklats, då olika samfund och länder har ändrat på sina attityder och föreställningar. Dessutom har stigmatisering runt hjälpsökande minskat.

 Då det handlar om att förebygga suicid, har olika samfund en central roll. De kan erbjuda socialt stöd och delta i att arrangera eftervård. Samfund kan hjälpa stryka stigmatisering runt ämnet, samt stöda dem, som har en närstående som försökt på, eller gjort suicid.

I rapporten framförs selektiva, förebyggande strategier, som riktar sig mot anhöriga till någon som gjort suicid. I dessa strategier har tillvägagångssätten varit att utbilda portvakter, som hjälper och erbjuder stöd för personer i sårbara positioner.

Verksamheten på olika nätsidor och sociala medier kan vara oroväckande. Till exempel kan privatpersoner sprida ocensurerade inspelningar om suicid och suicidförsök. Å andra sidan kan sociala medier för sin del hjälpa med förebyggande arbete, till exempel genom nätchattar som sker i realtid, där professionella arbetare diskuterar med självdestruktiva personer.

Den ingår mycket stigmatisering och negativa attityder då det talas om psykiska störningar eller att söka hjälp. Genom informationskampanjer strävar man efter att hindra och minska detta. Samtidigt försöks tillgängligheten till vård förbättras.

Åtgärder, som riktar sig mot närstående till någon som försökt, eller gjort suicid, erbjuder stöd i sorgeprocessen och har som syfte att minska på nya suicid.

Att stödja familjemedlemmar, eller vänner till någon som gjort suicid, har ökat på användningen och behovet av stödgrupper. Med hjälp av dessa har man lyckats minska på depression, ångest och känslor av förtvivlan.

 

Ett nationellt förebyggande program

Ett nationellt suicidpreventivt program skapas skilt åt varje land på ett sätt som är lämpligt för landet. En bra utgångspunkt är att dra samman olika intressenter, vars kunnande utnyttjas. Nedan finns exempel på effektiva nationella suicidförebyggande mål:

  • främja övervakning och forskning
  • förbättra sättet hur självdestruktivt beteende evalueras
  • främja faktorer som påverkar omgivningen och som är skyddande på en individuell nivå
  • öka på människors medvetenhet runt suicid, med hjälp av information som riktar sig mot allmänheten
  • förbättra samhällets attityder och övertygelsen samt bortstryka stigmatisering runt psykiska störningar och självdestruktivt beteende
  • Stöda närstående till människor som gjort eller försökt på suicid

 

Myter som inbegriper suicid

Det är också viktigt med åtgärder som stryker myter och ökar allmänhetens medvetenhet om suicid som ett folkhälsoproblem, som går att hindras.

Myt: Att tala om suicid innebär inte att avsikten är att göra det. Fakta: Att prata om suicid kan i själva verket vara ett sätt att be om hjälp eller stöd. Väldigt många som funderar på suicid lider av ångest, depression eller hopplöshet. De känner att de inte har ett annat val.

 

Myt: Flesta suicid sker utan en förvarning. Fakta: Före någon gör suicid, kan det finnas upptäckbara varningssignaler, antingen verbala eller sådana som framkommer i beteendet. Dessa framkommer dock inte i varje suicidfall. Trots det är det viktigt att förstå dessa varningssignaler, så att de kan upptäckas.

 

Myt: En person som beter sig självdestruktivt har bestämt att dö. Fakta: Tvärtom: Självdestruktiva personer kan frekvent ändra åsikt om viljan att dö eller leva. Hjälp, som erbjuds vid rätt tidpunkt kan hindra suicid.

 

Myt: En gång självdestruktiv, alltid självdestruktiv. Fakta: En ökad suicidrisk är ofta bara tillfälligt och dess förekomst är situationsbundet. Fastän suicidtankar kan återkomma, är de inte permanenta. Personer som har försökt på suicid och lidit av suicidtankar kan leva ett väldigt långt liv.

 

Myt: Självdestruktivt beteende förekommer bara hos människor som lider av en psykisk störning. Fakta: Självdestruktivt beteende är ett tecken på en djup olycka, inte nödvändigtvis en psykisk störning. Självdestruktivt beteende framkommer inte alltid hos människor som lider av psykisk ohälsa. Alla människor som gör suicid lider inte heller av en psykisk störning.

 

Myt: Att tala om suicid är en dålig ide och kan tolkas som uppmuntrande till suicid. Fakta: Eftersom suicid präglas av stark stigmatisering, vet de flesta som funderar på suicid inte, mot vem de kan vända sig. Öppen diskussion runt suicid uppmuntrar inte till självdestruktivt beteende. Tvärtom kan det hjälpa hindra suicid, genom att hjälpa den med suicidtankar att också se andra möjligheter och överväga beslutet noggrannare.